”Efter ’Gud som haver barnen kär….’, bad jag Gud att skydda mina närmaste i turordning. När jag kom till morbror Tomas, somnade jag.”
Jesus kom till Uppsala. Han valde läkarprogrammet. Efter 5,5 års studier blev det först AT-tjänst i Norrtälje och sedan ST-läkare på Akademiska.
Ronden på onkologiska avdelningen, anförd av professor Brand, följt av avdelningsläkare Lindgren och sköterskor och undersköterskor som vi inte minns namnet på. Jesus är ST-läkare och förmodas skriva journaler, remisser, epikriser, recept och dödsorsaksintyg.
Lena, 46 år gammal, med bröstcancer och spridda dottersvulster får besked av professor Brandt att hon ska få komma till Hospice. Sköterskorna ska meddela anhöriga, ordna med adekvat smärtlindring och allmän omvårdnad.
Professorn och rondens följe är på väg till Linda med lymfom som ska få en sista chans med benmärgstransplantation. Innan ronden lämnar Lenas säng stiger Jesus fram:
”Ta din säng och gå! Din tro har frälst dig.”
Allt står stilla. Det är knäpptyst. En döende kvinna, får färg, ler, och sätter sig upp.
”Jag mår bra. Nu vill jag hem till min familj.”, säger Lena.
”Vad fan står du och säger?”, ryter professorn till Jesus. ”Är du galen, vem tror du att du är?”
”Jag är Guds son och jag följer inte alltid regionens riktlinjer.”, svarar Jesus.
”Denna kvinna är ju för fan döende och ska till Hospice och du skojar och ger henne ett hopp som inte finns. Din kvacksalvare, ryter professorn.
”Jesus! Du har räddat mig från döden och gett mig livet tillbaka. Hädanefter vill jag ha dig som husläkare”, prisar Lena.
”Men Herre Gud!! Du ska ju dö! Du är fullproppad med cancer i varje skrymsle av din kropp!”, tillrättavisar professorn den allt piggare Lena.
”Du har fel. Jag var sjuk men är nu frisk tack vare Jesus”, svarar Lena lugnt.
”Du har blivit lurad. Jag kan visa röntgenbilder som visar hur sjuk du är.”, bönfaller läkare Lindgren som vill stötta professorn.
”Vik hädan Satan”, säger Jesus till sina kollegor. ”Ni klentrogna, kommer aldrig till himmelriket, titta på Lena som tror utan att veta. Hon kommer leva ett långt liv på jorden och sedan sitta på Gud Faders högra sida. Jag är Messias, Guds son, den som tror på mig kommer få evigt liv”, predikar Jesus.
”Det här Akademiska, här bestämmer jag och du ska aldrig mer sätta din fot på sjukhuset”, skriker professorn.
Nu händer något speciellt. Jesus går till samtliga 16 patienter på den onkologiska avdelningen och säger: ”Ta din säng och gå!”.
Det blir plötsligt mycket livligt. Nästan stimmigt, i en lycksalig röra. Döende människor, som var apatiskt trötta, med torra slemhinnor, en molande morfinlindrad värk och ett illamående utan slut, vaknar plötsligt till liv av Jesu ord.
Beatrice på 4:an längtar efter prinskorv, Lennart på 3:an är så hungrig att han tagit sig till köket och äter bananer, Ruben som ligger i ’sköljen’ vill till Il Forno och ta en öl. På 2:an ligger den berömde skådespelaren Askel som deklamerar Shakespeare ”Att vara eller inte att vara, spelar ingen roll, jag ska med till Il Forno”.
Professorn är upprörd. Hela hans livsverk, lagen om tingens ordning, är omkullkastat. ”Lindgren, nu går vi.”, beordrar professorn. Avdelningsläkare Lindgren har kommit för långt i sin karriär och statusskapande, för att inse vidden av vad som nu sker på avdelningen. Därför följer Lindgren med professorn ut från avdelningen – från ljuset till mörkret. Sköterskorna hämtar all Ramlösa och Lättöl som går att finna i köket för att fira med skorpor och kex. Anhöriga står med sina mobiler; filmar, chattar och ringer.
Samtliga patienter på avdelning 14 ställer sig successivt upp, tar av sig sjukhuskläder, ringer till Uppsala taxi, ber personalen plocka bort slangar, kanyler och dropp. Ingen vill ha recept. Ingen vill ha återbesök.
Ett par timmar efter undret är bara skådespelaren och Jesus kvar på avdelningen och undersköterskorna, som städar bort döden.
”Det var rätt dött här innan du kom. Och jag var färdig med livet.”, säger skådespelaren.
”När du var senast på jorden blev du korsfäst.”, fortsätter skådespelaren. ”Och sedan gav du oss förlåtelse. Professorn och Lindgren är nutidens fariséer, obehagliga typer. Tack förresten för att du räddade mitt liv! Det var väl ingen som hann tacka dig?”, frågar Askel, utan att vänta på svar. ”Du kommer aldrig undan med det du gjort. Idag finns internet. Alla kommer jaga dig. Hur tänkte du?”, frågar skådespelaren.
”Imorgon är en annan dag. Skulle du till Il Forno?”, frågar Jesus.
”Ja, en öl och lite salami och goda ostar.”, svarar skådespelaren.
”Jag hänger på. Nu ska vi ha det bra. Imorgon sitter jag på ett moln på väg till det som människorna kallar himmelriket.”, säger Jesus.
”Är det bra där?”, frågar skådespelaren.
”Skojar du? Där finns allt du behöver. Och lite till. Nu går vi till det bästa ni har på jorden”, svarar Jesus.
”Il Forno och en öl”, konstaterar skådespelaren.
